(bild lånas från sverigesradio.se)
Ni var nog många i måndags som, liksom jag, jublade av glädje över att Rolf-Göran Bengtsson vann Jerringpriset. Vilken grej! För både Rolf-Göran och för ridsporten.

Dock dämpades min glädje något när alla "sportnördar" m.fl. skrev överallt om hur fel det var att Rolf-Göran vann.
"Det borde varit hästen som vann"
"RGB, vem fan är det?"
"Hästar är väl ingen sport"
osv. osv. osv.

Efter all skit folk skrivit så har jag gått och laddat för att skriva ett långt inlägg om hur ridSPORTen faktiskt är en sport. Om att ryttaren gör mer än att "ha lärt sin häst hoppa högt", om hur ridning (som många andra sporter) kräver en otrolig kroppskontroll och känsla (för att inte tala om att förutom att kontrollera sin egen kropp har man minst 600 kg till att kontrollera), om hur jag som ryttare skulle glädjas över ett besked om att Sverige vunnit OS/VM/EM i t.ex. fotboll, men hur många andra sporter inte kan glädjas över hur vi ryttare lyckats ta pris i internationella sammanhang osv. osv. osv.

MEN!
Så läste jag det här inlägget som Havrepappa har skrivit och så insåg jag att han har helt rätt.
Vem bryr sig egentligen om vad dem tycker? Egentligen?
Visst, man kan bli irriterad över att läsa om hur folk klankar ner på ridsporten, men när dem påstår att ryttaren bara åker med och hästen gör allt, så är det bara ett bevis på deras okunnighet. Och ska verkligen deras okunnighet gå ut över glädjen att Rolf-Göran vann Jerringpriset?
Efter att ha läst Havrepappas blogginlägg och tänkt efter lite, så började jag skratta åt att jag själv lät mig provoceras av deras dumma kommentarer och deras kritik mot Rolf-Göran.

För JAG vet precis hur mycket vi ryttare sliter för våra framgångar,
och att Rolf-Göran verkligen var värd att vinna Jerringpriset!
Tydligen delade 44,6% av det svenska folket min åsikt,
och det räcker för mig :)

/Sofia